Familjenasp.com

För fjärde gången är jag i Chatel. Bor på samma hotell. Sällskapet varierar. Denna gång är vi mellan 33- 67 år. Vi är 6 personer. En ramlade första dagen och bröt en stav. En ramlade andra dagen, röntdagde idag och det visade sig att han brutit handleden. Men han mår bra! Vi är 4 personer kvar som ännu ej skadat sig.

Tidigare år har jag varit här 3 skiddagar. I år valde jag att vara här 4 skiddagar. Phu! Jag har ont i vart enda muskel. Undra hur det ska gå i morgon?!

Men jag mår toppen. Stortrivs!

Jag har haft svårt med uppkopplingen + fullt upp. Så även om jag tänkt lägga ut en hel del bilder här, så har det inte blivit avm förrän nu. Så här kommer en bildbomb 🙂

Vår vän Claes, som är här för femte året irad har i år ett riktigt ”Stig-helmer”-boende. Här bor han på 12 kvadrat i tre våningar. 4 bäddar finns och huset är riktigt mysigt. Han vinkar från fönstret på mitten 🙂

Vi sover i Frankrike och äter lunch i Schweiz. Skidsystemet är riktigt stort. 650 mil. Världens 12e största liftsystem.

jag med mitt bagage!

nysnö idag!

Jag är så nöjd!

pistkarta som frukostunderlägg, trerätters middag och champagne, najs!

idag var vi riktigt trött i backen!

I liften är jag ibland  först… men i backen är jag aldrig  först.

Det var alles för idag. Vi har det toppen!

Det snöar, det är moln, det är dimma men vi trivs.

Bilder med sol och vackra alptoppar har jag ju sedan tidigare år…. 🙂

Fixardag idag!
Får massor gjort men inse att jag måste avbryta för lunch… Vad ska jag äta?
Jag är glad idag! Har fått ett spännande brev! Mer om det senare.

Idag är det kramens dag!

Visste du det? Jag hade inte jättekoll på det själv, men det står i min almanacka.

Vi borde kramas lite mer!

Idag var en helt vanlig dag. Jag är trött. Vilken tur att jag ska få åka på semester snart!

Upp tidigt.
Får upp resten av familjen.
Åker till jobbet.
Jobbar.
Kommer som vanligt inte från jobbet i tid…
Kommer hem.
Pratar med sonen. Lägger mig på hans säng och somnar. Typ 5 minuter.
Kom på att jag måste laga mat innan han ska på träning.
Sonen lagar mat med mig.
Vi äter.
Sonen åker på innebandyträning.
Jag går och lägger mig i soffan. Sover 10 minuter.
Maken kommer hem, han äter åker sedan till sonens innebandyträning.
Dottern kommer hem, vi byter om.
Jag tar med mig kaffe i termos och vi åker till stallet.
Dottern fixar häst, jag fixar maten, höet och boxen. Dricker kaffe.
Fyller vatten i hagen och inser att rundbalen med hö är slut.
Med några telefonsamtal och lite trixande löser vi hö till morgondagen.
Går till ridhuset och ser henne rida ett lugnt och fint dressyrpass. Dricker kaffe.
Hej då stallet, klockan är 21.10 och jag inser att jag glömt ringa sonen (brukar göra det före nio om vi blir sena).
Sonen sov inte när vi kom hem, så jag fick höra honom läsa och han fick berätta om sin träning.
Kvällsfika.
Beställa mat på ICA – leverans torsdag.
Trött. Skriver ändå detta.
Nu ska jag duscha. Sen i säng. Jag kommer att somna bums!

Jag har rosor i köket. De får mig att le, trots att jag är trött.
Dottern har också bloggat om dagen 🙂
http://nouw.com/sunhillstar/dressyr-sjalv-idag-17208393

Jag måste sända ut en varning för att bli ponnyförälder! Det blir ett sätt att leva. Enda sättet att gå vidare är att lära sig att älska det!

Säg hej då till vänner, sovmorgon, att vara sjuk, spontana aktiviteter och resor! En ponny kräver daglig skötsel. Även om ponnyn vilar får man räkna med minst 30 minuter för att fixa mat, mocka och borsta. Är det ridning så tar det 2-5 timmar per dag beroende på om ridningen sker ”hemma” eller om man ska åka iväg på träning. Behöver jag skriva att vårt liv är väldigt strukturerat och planerat. Det ska finnas tid till läxor, matlagning och tvätt. Givetvis behöver vi också göra annat – så även ”hästfri-tid” planeras!

Ponnymamman får läsa massa teori för att hänga med i svängarna. När ungen ska upp och hoppa 110 cm så känns det smart att vara lite förberedd på hur det hela ska gå till. Det krävs också en hel del reaserch! Hur i hela världen ska man veta vilka tävlingar man ska åka på. Hur långt borde man åka och när räcker det att stanna i Dalarna? Sen var det ju det där med träning. Jag kan inte träna min unge – så jag måste hitta folk runt om kring oss som funkar. Just nu har vi en massa bra stöd runt omkring oss och jag tror nog att vi har haft lite tur. Jag har ju inte vetat vart jag ska leta för att hitta bra träningar – så vi har testat – och nu tycker jag vi har hittat rätt.

Jag behöver inget gymkort – jag knallar 10000-15000 steg bara på att gå med, mocka skit och bygga bana.

Jag behöver ingen yoga – jag får mindfulness av att vistas i stallet. Här och nu är det enda som gäller.

Konstigt nog finns människor som är lika knasiga som oss – så vi har hittat nya vänner. De nya blandar vi med de gamla.

Jag vet vart jag har min 15-åriga unge – jag spenderar så mycket tid med mitt barn att jag vet det mesta om henne. Det finns aktuell forskning som visar att för 10 år sedan spenderade vi 15 minuter aktiv tid med våra barn – alltså engagerar oss I dem. PRATAR med dem utan att någon annat stör. ÄR med dem. Dagens siffra är 3,5 minuter per barn. Jag spenderar flera timmar med mitt barn.

Min unge kanske inte blir bäst, men jag tror att hon lär sig kämp;. Man fryser, man är hungrig, man sliter, man blir arg, man blir glad och den energin man kan få av samspelet med ett djur är värt så mycket. Det är fantastiskt!

För oss finns ingen återvändo. Det ena gav det andra och nu är vi där vi är. Det bara blev så.

Sonen sitter inte ofta till häst, här är en av få tillfällen.

Star har nu vilat i 2 veckor. Vi började med att trappa av hans träning före jul. Vi brukar normalt låta honom gå 6 dagar i veckan varav minst 3 träningspass, de andra tre passen brukar vara skogstur, promenad för hand eller lättare markarbete. När vi trappade av så lät vi honom stå först 2 dagar i veckan och sedan 3 dagar för att sedan bara skrittas lite under vilan.

Vi anade att han skulle vara väldigt pigg i slutet på vilan och vi hade rätt. När vi började med igångsättning i måndags var det full fart – STARK HÄST. Julia är en liten tjej och Star blev alldeles för stark för att jobba lugnt utan hjälp. Vi försökte med att jogga/galoppera av honom längs banvallen men jobbet i ridhuset blev ändå jobbigt.

Tanken var en lugn igångsättning med skritt och trav, men det var väldigt svårt att trava honom. Så efter 2 galoppturer längs banvallen fick vi hjälp av några tjejer i stallet. En dag skrittade vi ett dressyrpass med Star med hjälp av vår stallkompis Therese (Juila brukade träna dressyr för Therese ibland när vi hade vår förra ponny på Falu Ridklubb). De gjorde ytterst lite trav. Fokuserade i stället på formen. Nästa pass blev det dressyr i skritt och lite mer trav. Då fick vi hjälp av en annan stallkompis Frida (läs mer om Frida på hennes blogg: www.fridahallgren.se). 

Frida föreslog att hon skulle rida Star några pass, eftersom Julia skulle till Sälen för att åka skidor, hon såg hur Julia fick kämpa och hon satt även upp för att känna på honom.  Fredagkväll och lördag förmiddag red hon Star och jobbade igenom honom i alla gångarter. Hon trodde först att ett pass skulle räcka men hon blev inte nöjd och förstod verkligen att Julia hade det svårt. På lördagen gick det lättare.

Så trevligt det var att se sin ponny ridas av en som verkligen kan. Frida red länge både fredag och lördag och hon gav sig inte!

På fredagen var det bara skritten som fungerade riktigt bra. Traven fick hon kämpa med och galoppen var svår. Star är svårare i höger varv än vänster. På lördagen var han mer lösgjord och de flesta övningar Frida gjorde gick bra i alla gångarter. I galoppen i höger varv använde hon en inspänning – en gummisnodd för att hjälpa Star ner med huvudet, på så vis kunde hon jobba honom lättare även i höger galopp.

ursäkta de suddiga bilderna. De var hela tiden i rörelse, så det var svårt att få bra skärpa med mobilen.

Star har aldrig varit så långhårig/orakad som han är nu. Vi rakade honom inte före vilan utan lämnade in skären på slipning. Vi har inte fått tillbaka skären och nu är han riktigt långhårig. Han var så svettig att han fick stå med fleecetäcke i en timme efter träningen innan det hade torkat. Lilla gubben.

Oj, vårt liv blev helt annorlunda när ponnyn gick på semester.

När man kommit in i en rytm som består av tävling och tävling kan man inte riktigt förstå att livet utanför ser lite annorlunda ut. Ponnyn har varit aktiv 6 dagar i veckan sedan första veckan i Augusti. Vi har åkt till stallet även när vi varit sjuka, ponnyn behöver ju liksom omvårdnad även om jag är sjuk…

När hästen vilar får man ett nytt perspektiv på tillvaron. Det finns liksom mer tid. Stallet tar normalt 2-5 timmar per dag beroende på om det är en joggingrunda i skogen eller om vi ska åka med transport på träning. Nu tar stallsysslorna runt 1 timme. Vi passar på att putsa på läder, sortera saker. Allt som tillhör tävling åker till stallets förvaringshyllor. Saker som inte använts på 6-8 månader åker ut på annons. Kanske vill någon köpa det vi inte använder?

Vi har också gjort en tävlingsplanering för 2015. Det är en spännande planering. Vi ska vidga vyerna på många sätt. Det blir några dressyrtävlingar och fälttävlan men fokus ligger på hoppning. Målet är fler placeringar i Lätt A samt debut i MSV B.

När det på ca 1 timme blåser upp till snöstorm och det blir 2 dm snö på väldigt kort tid är det najs att ha tillgång till ridhus!

Star skulle skrittas idag… Han tyckte att han skulle göra mer än så…

får en bild via MMS av vår boxgrannes ägare. Star har fått täcket över öronen…
Nog för att det är snöstorm och kallt ute… men inne?!

Jag kan tro att boxgrannen, 2,5 åringen och hagkompisen kan vara skyldig till att han han dragit täcket över huvudet.

Tog så klart en tur till stallet och kollade att han inte dragit täcket över huvudet igen.

Idag har vi äntligen sänt in tagel för att göra ett tagelarmand.
Den flerfärgade slingan är från första ponnyn; Jaffa
Den svarta slingan är från den andra ponnyn; Baron
Den vita slingan är från nuvarande ponnyn; Star

Årets första dag börjar dras mot sitt slut.
Under de dagar som gått sedan vi fick jullov har det hänt mycket skoj!
Vi har firat jul med min släkt i Sälen, där har vi åkt både på längden och på tvären. Givetvis testade vi även pappas skoter.

I helgen spelade lillebror innebandycup. Hans lag tog silver för Pojkar-02 och det var otroligt spännande matcher med lag från Sveriges alla hörn.

Nyåret spenderades i Stockholm med Makens familj samt några vänner. Det blev en mycket lyckad kväll!

Idag har vi käkat våfflor med massa sylt och grädde till lunch. När vi kom hem från Stockholm blev det pizzamiddag och TVkväll.

2014 blev ett riktigt bra år, men jag ser verkligen fram emot 2015. Det känns som att det kommer att bli ett spännande år!