Familjenasp.com

Idag ha jag jeans för första dagen sedan vi kom hit. Shorts/kjol har varit standard annars. Vi har haft sol i 2 veckor. Igår regnade det när vi kom till Detroit och större delen av resan dit. Idag har det regnat till och från hela dagen. Tippar på att det är runt 20-25 grader. Tidigare har vi haft runt 30 grader varje dag…

Nu har vi bara 3 mil kvar till Chicago. Vi har således åkt 42 mil. Vi startade vid 13-tiden idag så dagens resa har gått snabbast hittills. Bra vägar antar jag… Dags att logga ur.

Sedan vi plockade ut bilen för 10 dagar sedan har det blivit mycket tid i bilen. Instrumentbrädan är redan dammig. Vi är mycket nöjda med vår Van. (Chrysler Voyager) Denna är dock mycket modernare än den jag ägde för 2 år sedan. Barnens dörrar är elektriska och öppnas och stängs med en knapp. Bagageluckan fungerar likadant. Vi äter inte mycket i bilen, men dricker en hel del. Juice, kaffe läsk och en del glass blir det. Vi fyller en soppåse varje dag. Vi har två gnissliga kylboxar i frigolit som vi nästan varje dag fyller med ny is. En påse is kostar 20 kr. Is säljs på alla bensinmackar och små butiker typ Seven eleven.

Maken kör, jag är kartläsare. Bra arbetsfördelning för oss. Maken är för det första väldigt bra på att köra bil och för det andra trivs han väldigt bra bakom ratten. Jag är en mycket bra kartläsare och jag tycker att det är roligt med kartor. Vi har köpt en GPS (Påminn mig att jag ska låna ut den till min kollega när hon åker i höst!!!). GPSen gör sitt jobb, men man måste också vara med på kartorna och med blicken på skyltar för att det ska bli rätt. Jag har faktiskt inte ens provkört bilen… hm, får ta det någon annan dag.

Vi har blivit världsmästare på att åka av fel avfart. På många ställen finns det så många håll att svänga på att vi inte förstår om GPS-tanten vill att vi ska svänga nu, nu eller nu. Ibland finns det nämligen två eller 3 svängar nästan samtidigt vid en avfart bara för att det finns så rackarns många vägar. Ibland går motorvägen parallellt med en annan väg och då är det jättesvårt att förstå exitarna. Ibland heter exiten 140a eller 140b och då är det lätt, men ibland finns två eller tre avfarter på samma exit… Då är det bara att åka om och runt och köra rätt.

Vägarna är raka om man tittar framåt och buckliga om man tittar på underlaget. Många vägar är byggda av sektioner i betong. Ibland är det betong en bit och asfalt en bit och sedan växlar det. Längs vägarna ligger många smällda långtradardäck. Det är en hel del vägarbeten men det är bra skyltat. Alla matställen och bensinmackar är skyltade. Man ser till och med vilka matställen eller mackar som finns på just den exiten. Vägarna är oftast 3-filiga i varje riktning. Maxhastigheten ligger på 65 m/hr dvs 110 km i timmen. Vi åker bland mycket långtradare.

Basebollfrun skrev att det är mer kult i roadtrip via bil än med flyg… Men jag måste säga att det ligger en annan aspekt i det hela än just kult. Vitsen med en roadtrip är ju att man är ”on the road” men det har blivit vanligt att flyga dessa sträckor. För mig är det ganska bekvämt att åka bil. Vi hade ju via samma resebyrå kunnat göra en liknande resa via flyg. Med bil kan vi packa ganska flexibelt. Vi kan ha drycker med oss och vi behöver inte släpa in allt bagage på varje hotell. Vissa bilsträckor (som idag) är ju rätt långa och enformiga och man ser inte mer av de orter man passerar än på ett flyg… men ändå. (det där med priset nämner jag inte… det fattar vi nog alla ändå ☺ )

By the way, bensinen kostar ca 7 kr litern.

Hur fungerar uppkopplingen? Hur uppkopplade är vi och hur mycket surfar barnen?

När vi kom till NYC köpte vi ett kontantkort som fungerade med internationella samtal. Inom USA ringer, surfar och SMSar vi fritt. Vi laddade kortet med 10 dollar (ca 70 kr). Vi har under 2 veckor smsat och ringt Sverige några gånger och vi har inte behövt fylla på kontantkortet. Det positiva är ju också att vi inte behöver betala om någon ringer oss. Med mitt svenska abonnemang kostar det 12 kronor att ta emot ett samtal från Sverige och det kostar 14 kr att ringa ut.

Telefonen är väldigt smidig att ha och även om det inte var det billigaste kontantkortet att köpa så har vi tyckt att det var värt det. Inte minst för att jag kan sitta som jag gör nu och skriva, skriva, skriva.

Alla hotell, alla McDonalds, Starbucks, Donken Dounats samt några andra restauranger har free WiFi. Uppkopplingen varierar, den är oftast bra. Jag brukar koppla upp och lägga ut bilder på instagram i samband med toalettköer (för det är alltid kö till toaletten) men jag sitter inte och bloggar när vi äter eller fikar ☺

Vi bodde på ett supermysigt hotell i natt, men där var uppkopplingen ganska dålig. Vi surfade bättre med datorerna via kontantkortstelefonen än med hotellets fria WiFi.
Därför kommer idag texten före bilderna. Oftast brukar jag ladda ut bilder på kvällen eller på morgonen från hotellets WiFi, sedan brukar jag skriva i bilen. Internet funkar bra i bilen men jag har svårt att ladda upp bilder. Text är inga problem.

Vi har med oss 2 datorer, 1 iPad, var sin telefon + kontantkortstelefonen. Man kan tycka att det är mycket men för allas bekvämlighet och då vi befinner oss i ett samhälle där det mesta sköts uppkopplat är det väldigt smidigt. Eftersom vi är på vägarna i 5 veckor så är det en nödvändighet att ha möjligheten till uppkoppling. Det är bekvämt för familjefriden att baren har tillgång till filmer och spel på en dator eller telefon.

Dryga 2 veckor har gått. Vi är alla fyra med varandra 24 timmar om dygnet. Den ”enda” gången barnen är själv är när de går på toaletten eller när de står i duschen. De går runt på hotellen och badar utan oss, men annars är vi alla fyra konstant. Vi upplever förvånansvärt lite tjafs och bråk. Inte beror det på att de kan spela dataspel och kolla på film, men jag tror att det underlättar. När vi har bil-dag sitter vi i bilen 4-8 timmar! Peppar, peppar men jag har aldrig hört att de varit oense i bilen!

Vi ser mycket roligt längs vägen. Vissa saker hamnar på bild andra inte. Jag är i och för sig ganska rapp med kameran och ofta får resten av familjen vänta om jag hittar något jag vill fotografera.

Eftersom vi sover i olika sängar varje natt, har vi redan börjat glömma vad vi gjorde vart. Vissa saker kanske kan tyckas tråkigt att läsa om, men faktum är ju att detta är vår resedagbok som vi väljer att dela med oss av. Jag har lite koll på vilka som läser, men inte helt, så ni får ha överseende helt enkelt.
Jag tippar på att vi redan tagit runt 2000 foton, så även om här är mycket kort, är här bara en bråkdel. Jag har lovat mig själv att så fort vi kommer hem gå igenom kort och trycka upp fotoböcker av det vi tycker är bäst på en gång – hoppas jag håller det löftet.

Men, nu åter till det som detta inlägg egentligen skulle handla om
De fantastiska skyltarna! Ibland med någon ur familjens kommentar när vi såg skylten…

”Har dom inte slutat med rymdfärjorna?”

Falun är med oss i Washington D.C

En så’n skylt vill jag ha i min tvättstuga!

– Bra då vet vi!

– Japp!

– Ja, fattas bara!

Beer Barn!

Vi passerade Kanadas London. Här finns polisen!

Vet inte hur de räknar bötes-poäng på turister/utlänningar. Men vi testar inte.

Vi håller hastigheten!

Vi pausar ganska ofta!

– Vilken nyhet!!?!?!!!

Det blev en lugn stund i Toronto. En stad jag inte ångrar att vi fick uppleva men vi orkade inte vara turist. Vi struntade helt enkelt i alla turistprylar. Vi fick i stället uppleva en Pride-parad och en Nationaldag. Helt utan att ha någon som helst koll så var det Pridefestival när vi anlände och Nationaldag idag, när vi åkte där ifrån. På detta vis fick vi faktiskt uppleva en hel del av att bara vara. Givetvis testade barnen hotellpoolen.

Jag visste mycket lite om Toronto. Men det är helt klart en stad med klass, synd att man inte hör talas om den mer. Staden slår sig säkert högt om man jämför med många amerikanska turiststäder.

Frukost nere på hörnet från hotellet. En gammal restaurang en halv trappa ner från gatan. Riktigt mysig. Riktigt cool. Man kunde känna 50-talet i väggarna!

Frukostens portioner var ENORMA. Sonen och jag delade på min portion.

Vi hade en liten tanke på att turista när vi hämtat bilen, men vi orkade inte. Så vi satte fast bältena och tog fram kartorna. Målet var Detroit. 40 mil tog idag 6 timmar.

Hej då CN-tower. Barnens kommentar som fick oss att inse att man inte måste: ”måste vi åka upp i alla höga byggnader?” – Nej, det måste vi inte

Happy Canada Day! Kanadensiska flaggor överallt!

Motorvägen har 5 + 5 filer i vardera riktning, alltså en 20-filig motorväg. Utfart från Toronto.

Landskapet är platt, känns nästan som Skåne. Vägarna är raka. Hittills har vi bara sett lövskog. Idag dök det upp några granar…