Familjenasp.com

Det är strålande solsken ute och jag måste jobba. Att det är underbart väder och att jag råkar befinna mig i huvudstaden kan ju inte hjälpas. Jobbet måste bli utfört. Tack och lov känner jag mig bättre igen. Men min förkylning är ju som en jojo. Idag har jag bara hosta och huvudvärk.

Jag åkte till Stockholm bara för att mor och far ville bjuda på middag i sitt nya kök. För mig spelar det ju ingen roll om jag jobbar här eller hemma för maken var ju ändå inte hemma. Det blev en jobbig bilresa igår eftersom jag hade extrem huvudvärk… men vi kom fram i alla fall. Annars är det ju bonus för barnen att var här! De får ju ha jätteroligt med mormor och morfar!
Dottern är just nu i stan med mamma och sonen är med pappa vid deras båt. Jag har hela huset för mig själv! Jag har just tagit en promenad i solskenet, nu är jag laddad för jobb. Toppen, liksom!
Förutom solskenet, huvudvärken och hostan då. Men det är rätt bra ändå.

Maken ansluter i kväll, han är på konferens…

Status: hängig
Sömnbehov: stort. har redan sovit middag 2 timmar!
Feberstatus: feber
Värktablettdos: hög
Surfstatus: #ärlikamednoll (sorry alla sötisar, jag får försöka titta in i helgen!)
Jobbstatus: Hälften av alla utvecklingssamtal avklarade
Resestatus: snabbweekend med barnen i Stockholm

Intelligens: Låg- borde inse att jag är sjuk och bädda ner mig!

Flickan och jag har tjejsnack idag! det inkuluderade en promenad.
Armstatus: Flickans arm är inte bruten (yeho!)
Förkylningsstatus: oförändrat
Trötthetsstatus: toktrött
Träningsstatus: promenad genomförd
Bloggstatus: vilande… idag

jag är så trött. Tror jag går och knoppar. Min långdragna förkylning tar kål på mig. Jag bara jobbar, äter och sover. Orkar inget mer. Har total träningsabstinens, men vad hjälper det. Jag ska vila hela denna vecka också :-/

Men det är inte bara jag som är trött. Sonen somnade i soffan idag 19.55. Det måste vara tufft med studiedag!

Maken och dottern är rätt trötta efter att ha suttit på akuten i 3 timmar i kväll. De väntar nu på röntgensvar. Dottern trillade av en häst i fredags och landade på armen. Då satt vi i 2,5 timme på akuten och fick veta att armen tack och lov bara var stukad. Idag har läkare från lasarettet ringt till oss och bett oss komma in och röntga igen, eftersom de tror de ser något på förra röntgenbilden som de vill kolla upp.

Snälla, PLEASE! hjälp till att hoppas på att inget är brutet. Stukning räcker gott och väl!

Natt i natti!

Jag tävlar hos Johanna!

Håll tummarna och/eller kika in hos Johanna och tävla du med

- Mamma, vad ska vi göra i morgon? frågar sonen.
- Du ska vara på fritids och jag ska träffa massa lärare, svarar jag.
- Men, det är ju studiedag?! Då ska jag vara hemma!
- Nej, studiedag betyder att alla lärare jobbar och eleverna är lediga från skolan men att fritids är öppet. Eftersom jag jobbar måste du gå på fritids.
- PAPPA! Kan jag vara med dig på jobbet i morrn?
- Nej… varför då?
- JAG HAR STUDIEDAG!
- Men varken mamma eller jag är ledig, du måste gå på fritids.
- Men PAPPA…….

Den diskussionen varade länge. Sonen kunde inte förstå hur kan kunde vara ledig men inte vi.
Nu förstår han! Men det tog ett tag!

studiedag!

För mig har det varit en mycket bra dag. Vi har mest lyssnat, men rackarns vad jag fick inspiration!
Att vara lärare är ett toppenjobb, jag vet inte hur jag ska hinna allt, men jag vet vad jag vill och bör göra och det känns roligt!

Alla kommentarer här ger ju mersmak. Kul att skriva om något som berör. Väldigt trevligt att läsa alla kommentarer!

Jag var inne hos Ingrid i går och såg hennes vårtecken. Jag började fundera om jag sett några vårtecken i Dalarna. Det närmaste vårtecken jag kan komma är att snön har smält på vissa vägar och det finns lite vattenpölar.

Jag inser att jag kan vänta någon vecka till med att sätta upp mitt projekt ”vårtecken” som jag tänkte ha med min klass. Jag har listat och fixat bilder på massa vårtecken i form av växter och djur. Sedan ska alla barn får skriva sitt namn och datum när de ser dessa vårtecken.

Vad är vårtecken för dig?

Idag är det myssöndag här hemma. Pojken och jag har bakat scones. Maken, sonen och jag har varit ute på långpromenad. Härligt med sådana söndagar tycker jag!

Flickan, som har en stukad arm, är med sin ridlärare idag på tävling. Mest för att hjälpa till, men även för att se hur det går till på ridtävlingar vid andra ridklubbar än ”hemma”. Hon får vila med ridningen tills armen är frisk.

Nu ska jag jobba lite.

Jag fick några tänkvärda kommentarer på gårdagens inlägg om En tanke. Jag måste därför passa på att återkoppla. Det gäller då främst vad unga flickor lägger ut på sina hemsidor. Hur många av dessa tänker på att en blivande arbetsgivare kan googla deras namn och få en träff. Vad hittar den framtida arbetsgivaren då?

Jag har funnits ute på internet med hemsidor sedan 1999. Jag har haft denna blogg som sedan ca 2005 går under detta domän. Men jag har också haft helt anonyma bloggar. Där läsaren inte ens vetat mitt namn. Jag skrev helt anonymt och hade många läsare. Läsare som läste det jag skrev utan att det spelade någon roll vem jag var.

Denna blogg var 1999 väldigt öppen. Jag gick ut med namn och bild och hade väldigt många bilder på mina barn. Googlade man mitt namn kunde man hitta i princip allt om mig och min familj. Med åren blev jag försiktigare. Och jag har nu lyckat sopa igen alla spår kring mitt namn. Googlar man mitt namn idag, då hittar man länkar till min uppsats. Samt fotografier som jag tagit åt en arbetsgivare jag haft.
(Kan tilläggas att om man googlar det som man här tror är mitt namn, så är det ej mig man finner. Jag har ett dubbelnamn)

Jag trivs bra under denna form. Jag skriver aldrig namnet på min make eller mina barn här. För de har inte valt att blogga. Det är jag som bloggar. Foton finns det många av. Men jag tänker alltid en tanke innan jag lägger ut en bild.

Jag försöker skilja på privat och personlig. Jag vill vara personlig men inte privat.
Nu tror jag att många som känner mig i verkligheten känner igen mig i min blogg. Ni tycker antagligen att det jag skriver passar ihop med min personlighet. Men ni märker också att det finns väldigt mycket som händer som jag aldrig skriver om…

ja, att tänka en tanke är ibland viktigt. Varför gör vi det vi gör?

Hur många som bloggar tänker på att det man skriver finns där ute för evigt? Även om man raderar det, så kan faktiskt någon ha hunnit kopiera det.
Hur många bloggar och kommenterar om saker som är helt genomtänkta?
Hur många skriver och publicerar? Hur stor andel läser igenom det dom skrivit och redigerar det innan de publicerar?

Internet är så mycket större än vad många anar. Hur ska vi få våra barn att förstå?

Jag skriver ofta utan att någon läser. Ibland läser 20 personer men jag har ingen aning om hur de egentligen uppfattar mina inlägg, inte heller vet jag vem de är, eftersom ytterst få kommenterar.

Genom att blogga och kommentera gör jag ett val.
Många i min verkliga värld förstår inte varför jag bloggar. Andra förstår precis.
Jag tycker bara att vi ska ägna detta en tanke.

bland allt annat man kan tänka på
Nu ska jag gå och sova!
Natti natti alla underbara!

När melodifestivalen var slut nynnade jag på låten. Nynnade och det kändes bekant. Jag nynnade lite till och texten ”Kall som is” kom till mitt nynnande. Jag sökte ”kall som is” på Youtube och hittade Glenmarks låt från 1984.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=aWABTlBqKZk[/youtube]
Både i introt och efter 40 sec. kommer refrängen. Lyssna!

Jämför sedan med introt på Saades låt.
[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=Nfx0OMM2u0A[/youtube]
Dels i introt, men även efter 40 sec hörs tonerna som är så lika.

Jag gillar musik. Men inte är jag någon Schlagerfantast. Å andra sidan är melodifestivalen inte lika med schlager. Utbudet är varierat och det gillar jag. Nu för tiden blir det familjeunderhållning. Alla gillar det. Men på 1980-talet då kunde jag var enda låt.

Maken skrattade högt åt att jag kunde en låtrefräng från 1984.

Berättade jag att jag satt och rättade matteböcker samtidigt som jag satt och kolla på mello. Barnen hade somnat… och maken surfade…

Rackarns vad vackert väder vi har idag. Jag vaknade med halsont och undrar om det är en efterdäng från all champange och allt tjoande igår på festen jag höll för Fnulan eller om det är min 4 veckorsförkylning som tar ny fart?!?!?!

Strålande skolsken skulle kunna bjuda på en vacker dag i längdspåret. Men nix – jag vilar i dag 8 för att försöka bli av med denna J***a hosta och denna J****a snuva. Det blir i stället en biltur i det fina skolskenet! Maken har ju sett till att fixa en lånebil över helgen – för nu ska vi tydligen byta bil – IGEN!

Vår dotter är snart 12 år. Under hennes levnadsår har vi ägt fler bilar till antalet än vad hon är år gammal…. Fatta!

Nu ska vi fira!

Vad är det för dag idag?
Vad är det för dag idag?
Jo, det är ingen vanlig dag!
Jo, det är ingen vanlig dag!
För det är dagen då Fnulan blev kommentar nr 500!

Så nu korkar vi upp chanmpangen och skålar för Fnulan!
GRATTIS FNULAN!
Är ni beredd? ……………………
…………….
POFF!

Vänta nu, alla ska få smaka!

SKÅL!

Ja, vänta lite. Det finns mera!
Vänta!
Jag lovar att alla ska få!

Här finns mera!
Grattis Fnulan!

Fnulans härliga kommentar i förra inlägget får mig att beskriva vår situation.
Detta är en konversation mellan mig och maken förra veckan.

- fan, vad du kollar på hockey nu för tiden…
- ja, men vi har ju en hockeykanal…
- va?
- Ja, jag skulle inte berätta det för dig, men vi fick filmkanaler också.
- och vi som kollar så mycket på film…
- Nä, men det gäller bara i ett år. 100:- / månad
- Men så bra då. 1200 pix!

Maken har skaffat någon rackarns hockeykanal. Sedan vi flyttade till Dalarna (för 5,5 år sedan) har han börjat intressera sig för hockey! Och nu verkar det tydligen inte bli bättre än att jag ska lära mig att kika på hockey också – i alla fall om jag ska sitta i soffan bredvid maken…

Vi bor ju inte i Leksand. Men det är typ det som gäller här…………………………