familjenasp.com

Efter en händelserik helg med en massa bilåkande: Dalarna- Hälsingland - Medelpad - Södermanland har vi nu stannat upp några dagar. Barnen och jag (maken jobbar) bor hos mina föräldrar och även om schemat var välfyllt tycker jag att vi har träffat vänner och släkt utan att stressa.

Planeringen såg ut så här:

Måndag förmiddag & lunch: Hos barnens Farmor och Farfar i Vallentuna
Måndag eftermiddag: Hämta våra förra grannars barn på fritids för lite eftermiddagslek
Tisdag förmiddag: ta det lungt
Tisdag eftermiddag: Träffa kusinerna i Enebyberg
Tisdag kväll: träffa mina fd arbetskamrater och deras barn i Täby

Vi fixade allt utom kusinerna, eftersom de kom hem lite för sent för att vi skulle hinna med både dem och kvällens aktivtet. På måndagkvällen tog jag en lång kvällspromenad med en väninna och hennes hund.

Idag blev en märklig dag. Vi har bara tagit det lungt och ändå har vi stressat. Hur kan det gå ihop?
Sonen har ett infekterat finger som måste kollas upp. Jag hade, igår, kollat när distriktsköterskan hade telefontid och ställt klockan.

I morse trodde jag att jag ställt klockan på 8.30. Jag låg länge och funderade när klockan skulle ringa (barnen sov). Efter väldigt länge tänkte jag - nä, nu måste jag kolla vad klockan är… klockan var 09.03 vilket betydde att jag missat distriktsköterskans telefontid. Vad göra? Jag ringde en annan vårdcentral och fick höra att de hade öppen mottagning mellan 9-10. Hm.. jag hade ju just vaknat!! Väcka barn, på med kläder, bre mackor, ta med yoghurt och iväg. Vi hann!

Sonen fick sitt sår omplåstrat och vi åkte till barnens mormor och morfars jobb. Kan inte fatta att vi var där i 2 timmar. Många att prata med och gott kaffe var det! Jag har ju också jobbat där.

På eftermiddagen kollade vi i leksaksaffärer och förberedde kvällens middag (jag hade lovat att handla). Barnen lekte sedan ute och jag läste i min braiga bok. Klockan gick och det var långt till kvart över fem då vi skulle åka. Sedan ringde min väninna och sade att hon var sen, så vi väntade med att åka tills 17.45.

När jag i måndags åkte från norrförort till söderförort kom jag fram till att dagens resa skulle ta ca 30 minuter. Men jag hade missat en viktig detalj. Jag hade totalt glömt, hur kan man totalt förtränga? - köerna!

Efter att ha haft en lugn, skön och mysig dag blev jag i stället stressad. Jag hade ju maten och vi tre som skulle träffas hade alla barn. Även om vi vuxna skulle klara oss så funderade jag över barnen. De är ju hungriga! Inget kunde jag göra, jag satt där i köerna och blev arg över att jag inte åkt tidigare. Hur kan man glömma köerna? Hur kan man tro att man skall åka i rusningstid och vara framme på 30 minuter?

En annan fråga i sammanhanget är; I Dalarna tar det mig mindre än 15 minuter att åka från min stad till grannstaden 2,5 mil bort. När jag nu skulle från söderförort till norrförort mäter sträckan 2,5 till 3 mil men det går inte att åka fortare än att det tar 30 minuter. I dag tog sträckan drygt en timme.
(jo, jag vet. I Dalarna kör jag nästan dörr till dörr på stora vägar, i Stockholm ska man svänga och stanna för rödljus, åka på påfarter och avfarter och sedan skall man ha koll på alla andra bilister…)

Vilken tur att mina vänner är så glada och trevliga att jag fort fick annat att tänka på. Barnen trivdes de med och kanske var det bra att de fick vänta på maten - alla åt så det stod härliga till.

Trackback URI | Comments RSS